Någonstans här körde de iväg mig på röntgen.. men allting gick så otroligt snabbt och jag var påverkad av all medicin jag fick att jag inte riktigt kommer ihåg vad som egentligen hände. Bara efter 15 minuter fick vi svar på röntgenplåtarna och de visade som tur var ingen fraktur på något av benen i foten. Läkaren misstänkte dock att jag kanske slitigt av något ledband så vi skulle vara väldigt uppmärksamma på hur foten såg ut och hur smärtan stegrades under natten.. med tanke på att jag inte hade någon som helst styrka eller stabilitet i den. Med slangarna med morfin utdragna, foten hårt lindad, medicin utsktiven och hoppandes på kryckor fick vi äntligen lämna sjukhuset med en stor lättnad att ingenting var brutet. Dock med en viss oro om att ledbanden kanske var av. 

 

Natten till Söndagen var en av de absolut värsta nätterna i hela mitt liv. Jag sov bokstavligt talat inte en blund. Jag grät & skrek hela natten, väckte Max och han fick bära mig fram och tillbaka till toaletten och drog i mig så mycket medicin jag på något vis kunde. Men ingenting hjälpte. Någongång runt klockan 3 på natten upptäckte jag också att mitt smalben hade börjat svullna och jag blev livrädd så Max hämtade mamma och pappa. Vi bestämde oss för att ringa in till Falun direkt på morgonen och så gjorde vi. Klockan 9 satt jag och mamma i bilen på väg in på Akuten eftersom de ville ha in mig och kolla upp det ännu en gång. Även där gick allting väldigt snabbt eftersom jag hade så fruktanvärt ont och jag fick träffa en läkare. På grund av att jag var så svullen gick det inte att göra någon magnetröntgen och på så sätt kan de inte utesluta att ledbanden inte är av.. Men med en remiss till sjukgymnast om några veckor där han ska undersöka foten och kolla ledbanden och efter att ha fått morfin ännu en gång. Fick vi åka och hämta ut lite starkare medicin och åka hem eftersom det inte fanns något de kunde göra...