7/9- 2011 förlorade jag min kamp
Jag var 14år och hade haft några killar tidigare, men jag hade aldrig varit riktigt riktigt kär vilket jag trodde att jag hade varit. Sommaren 2011 var en sommar jag aldrig kommer glömma. Den bestod av många sena nätter tillsammans med många underbara vänner. Någonstans bland alla dessa kvällar och nätter började jag även umgås väldigt mycket med en kille som jag inte tidigare hade spenderat så mycket tid med. Jag åkte till Gotland med familjen och det var nog där jag verkligen insåg att det inte bara skulle vara vänskap mellan oss, då Max skickade ett sms där han skrev att han faktiskt hade känslor för mig. När jag kom hem spenderade jag nästintill någon timme med honom varenda dag.
Den 7 september förlorade jag min kamp om att inte bli kär i honom. Jag skulle inte bli kär, jag hade lovat mig själv att inte kasta mig in i något förhållande igen eftersom de tidigare ändå inte varit något äkta. Det var dags att lyssna på sig själv ett tag och bara ta hand om sig själv, det höll ett tag sedan stod jag där. Jag blev kär, kär på riktigt. Jag tappade kontrollen över mina känslor. Jag glömmer aldrig den kvällen vi skulle säga hejdå och han gav mig en kyss på kinden och jag vände mig om och kysste honom. Det är en dag jag aldrig glömmer.
Jag spenderade min första höst och vinter tillsammans med honom och sommaren 2012 kom och det var dags att åka till Gotland igen. Denna gång var det inte bara jag och mina föräldrar som åkte, utan även den killen som mitt hjärta slår lite extra hårt för. Denna vecka bestod av kärlek, lycka och en massa skratt.
Vi kom hem och fortsatte sommaren med våra fina vänner.
Till hösten 2012 firade vi vårat första underbara åt tillsammans.
Levde vidare och hade otroligt kul och mådde så himla bra tillsammans. Vid den här tiden kom jag in i den absolut jobbigaste periorden i mitt liv. Min farfar blev allt dåligare och cansern tog över. Den 13 Juni 2012 somnade han in förgott, min bästavän och min största förebild. Men under denna tid fanns dom där mina underbara vänner och min fina pojkvän. Han var med de sista gångerna jag var in och hälsade på farfar och han var även med när jag fick beskedet. Max gick även ut grundskolan precis som många av mina närmaste vänner gjorde, vilket betydde att jag stod framför mitt första år utan dem.
Levde vidare och hade otroligt kul och mådde så himla bra tillsammans. Vid den här tiden kom jag in i den absolut jobbigaste periorden i mitt liv. Min farfar blev allt dåligare och cansern tog över. Den 13 Juni 2012 somnade han in förgott, min bästavän och min största förebild. Men under denna tid fanns dom där mina underbara vänner och min fina pojkvän. Han var med de sista gångerna jag var in och hälsade på farfar och han var även med när jag fick beskedet. Max gick även ut grundskolan precis som många av mina närmaste vänner gjorde, vilket betydde att jag stod framför mitt första år utan dem.
Året 2013 bestod av många stora val för min del, då jag snart skulle göra mitt val vart jag ville gå på gymnasiet och vad jag ville gå för inriktning. Jag gjorde mitt val, vilket blev ett riktigt bra val. Slutet av grundskolan närmande även mig, vilket var en stor lättnad men det innebar även en massa jobbiga farväl av vänner jag haft vid min sida på samma dagis sedan jag var 2år, samma klass sedan jag var 6år och nu. Nu var det dags att säga farväl och uppfylla våra drömmar.
Vi åkte till Gotland igen precis som de tidigare sommrarna och även denna gång var Max med. Denna resa var minst lika bra som året innan om inte något bättre. Vi hade sagolika dagar, kvällar och nätter i solnedgången på stranden och spenderade även många dagar i Visby och runt om på ön. Även denna sommar var helt otroligt fin och fylld med kärlek & lycka.
Året knallade på och hösten kom och vi firade vårat händelserika & fantastiska andra år tillsammans. Julen och det nya året är snart här och vi börjar inse att vi blev tillsammans 2011 och det snart är 2014. Vi börjar även inse hur mycket vi faktiskt delar tillsammans och hur många underbara minnen vi delar.
Nu är det den 7 februari 2014 och om exakt en månad har jag delat mitt liv med min skatt i två och ett halvt år, och det är magiskt hur bra man kan må med någon. Igår fyllde han 18år, vilket innebär att han är vuxen nu och jag fyller 17år omen månad. Både han och jag har förändrats otroligt mycket och även utvecklats som personer och som par. Jag är så otroligt glad och tacksam att jag valde att släppa in honom i mitt liv, vi var ju trots allt bara 14 och 15år då.
Tack för att jag får dela mitt liv med dig !
