Tiden flyger iväg och jag hinner inte riktigt förstå hur fort allting går just nu. Under de senaste veckorna har jag varit långt ifrån på topp.. smärtan och oron har lixom på något sätt tagit över mig? 

 

Men det går sakta men säkert framåt och i måndags gick jag för första gånger på över två veckor utan kryckor i skolan. Det gjorde fruktansvärt ont, men det gick. Det är värre på kvällarna när jag går och lägger mig efter att ha varit uppe och gått under hela dagen.. och så har jag kämpat på denna vecka. Imorgon ska jag äntligen till sjukgymnasten och få hjälp och förhoppningsvis få veta vad det är som faktiskt har hänt i min fot.

 

Nåväl nu blev det ett klagande inlägg igen, men jag måste få skriva av mig någonstans och det är det jag använder mig till med denna blogg. Under dagarna i försöker jag bita ihop och vara glad & se det positiva i det hela medans bakslaget på kvällarna är fruktansvärda. Men jag är så fruktansvärt glad och lycklig över att jag har de människor jag har runt om mig, som får mig att må så himla mycket bättre. Ni är verkligen fantastiska!! Ni gör mitt liv så mycket enklare och jag tror kanske att ni inte förstår hur mycket de smp sakerna ni glr för mig, hur mycket de verkligen betyder. Det är ni som får mig att orka.

 

Min fina familj, min underbara pojkvän och mina fantastiska vänner. Ibland är ni för bra och tack för att ni alltid ställer upp! ♡